Monday, August 19, 2013

छोटी सी बात: कारिन बुवेए

कारिन बुवेए की एक कविता
(अनुवाद: अनुपमा पाठक)

क्या आप एक और कदम नहीं चल सकते,
उठा नहीं सकते क्या अपना मस्तक एकबार,
कराहते हों जब आप थके हारे निराशाजनक धुंधलेपन में --
तब हो संतुष्ट, आभार मानिए सामान्य सी, छोटी चीज़ों का,
जो है धीरज देने वालीं व बाल-सुलभ.
आपके पास जेब में है एक सेब,
घर पर परियों की कहानियों की है एक क़िताब --
छोटी छोटी तुच्छ चीज़ें, जो रहीं तिरस्कृत
जीवन के उन्मुक्त, जीवंत समय में,
उन्होंने ही थामे रखा मृत्यु की सी नीरवता के अन्धकार में.

Små ting

Orkar du inte ett steg mer,
inte lyfta ditt huvud,
dignar du trött under hopplös gråhet --
tacka då nöjd de vänliga, små tingen,
tröstande, barnsliga.
Du har ett äpple i fickan,
en bok med sagor där hemma --
små, små ting, föraktade
i den tid, som strålade levande,
men milda fästen under de döda timmarna.

-Karin Boye

Saturday, August 17, 2013

हिमपात में स्वप्न: नील्स फर्लिन

नील्स फर्लिन की एक कविता 
(अनुवाद: अनुपम पाठक)

उन्होंने कहा है कि फूल खिलेंगे
--- अँधेरे में और बर्फ़ में
जितनी भी रौशनी देखी हमने स्वप्न में
सब होगी फल में परिवर्तित और होगी स्पंदित बीज में.
उन्होंने कहा है कि फूल खिलेंगे
जैसे कि खिलते हैं सनौबर और नींबू के पेड़ों के इर्द गिर्द.
लेकिन उनके हाथ खाली हैं
और उनकी आँखें अंधीं.

Drömmar ur snö

De har sagt att det skall blomma.
--- Ur mörker och snö
allt det ljusa som vi drömde
ska ge frukt och ge frö.
De har sagt att det ska blomma
som kring björk och kring lind.
Men händerna är tomma
och blicken blind.

- Nils Ferlin

Friday, August 16, 2013

हमारे पास एक इच्छा होनी ही चाहिए: उले स्वेनसन

उले स्वेनसन की एक कविता 
(अनुवाद : अनुपम पाठक)

हमें जीने की इच्छा होनी चाहिए,
एक इच्छा जिससे कि गति के नीरस लय में सांस रुकने की स्थिति न आने पाए
और न ही बैठे रहें हम
पुरातन शुष्क परिरक्षित शव की तरह मृत आँखें लिए.
हम सबके पास होनी चाहिए अँधेरी दीवार में
कुछ एक ऐसी भुरभुरी ईंटें,
जो ज़रुरत पड़ने पर हटायी जा सके
और खुल सके परिदृश्य विस्तृत सागर की ओर.

हम पलायन नहीं करेंगे. नहीं. हम पलायन नहीं कर सकते.
हमें बस निर्मित करना है एक सागर, एक
दृश्य,
प्राप्त करना है कुछ और, कुछ अलग,
एक टूटी आरी चलती रहती है हमारी कोशिकाओं पर
जो कि ज्ञात नहीं किसी को.
हम पलायन नहीं करेंगे, हमें नहीं वहन करना है सूराखों का भार-
हमें बस यह करना है,
करना है यह अपनी इच्छा के लिए,
कुछ एक फूलों की ख़ातिर,
किसी अन्य की ख़ातिर,
वहाँ दूर खड़े किसी अन्य की ख़ातिर,
सुदूर एक किनारे पर कुछ एक मोतियों की ख़ातिर
जो देती है रहस्मय प्रकाश से कुम्हलाई
हमारी आँखों को नमीं,
हम सबके पास होनी चाहिए अँधेरी दीवार में
कुछ एक ऐसी भुरभुरी, छली, गुप्त ईंटें
जो ज़रुरत पड़ने पर हटायी जा सके
और खुल सके दृश्य नीले सागर की ओर.

Vi måste ha en längtan

Vi måste ha en längtan för att leva,
en längtan för att inte kvävas
i vanans gråa rytm och sitta
som torra mumier med döda ögon.
Vi måste alla i den mörka muren
ha några lösa tegelstenar,
som vid behov kan tagas bort
och öppna utsikt mot det vida havet.

Vi skall ej fly. Nej. Vi får inte fly.
Vi måste bara äga ett utanför, ett hav, en
utsikt,
ha något annat, något bortom,
ett söndersågat galler på vår cell
som ingen vet.
Vi skall ej fly, Vi skall ej lyfta undan gallret -
vi måste bara ha det,
ha det för vår längtan,
för några blommors skull,
för något annats skull,
därutanför för något annats skull,
för några pärlor på en fjärran strand
som vattnar våra ögon när de vissnar
med hemligt ljus,
Vi måste alla i den mörka muren
ha några lösa, försåtligt dolda tegelstenar
som vid behov kan tagas bort
och öppna utsikt mot det blåa havet.

-Olle Svensson

Thursday, August 8, 2013

विश्लेषण: नील्स फर्लिन

नील्स फर्लिन की एक कविता 
(अनुवाद : अनुपमा पाठक)

वह ईश्वर, जो रहता है ऊंचाई पर,
दिया उसने तुम्हें दुखी हृदय
और उसपर दे दी व्यग्र आँखें
--- अतः हैं चिंताएं सक्रीय!

तुम्हारी टूटन और तुम्हारा दर्द
कुछ बेहतर होते, मेरे भाई, मिलता तुमें अगर
कुछ और आकर्षक हृदय
और एक अधिक सार्वभौम नज़र.



Analys

Han gud, som bor i det höga,
ett ömkligt hjärta dej gav
och därtill ett uvskarpt öga
--- din oro kommer därav!

Din trasighet och din smärta
blev bättre, bror, om du fick
ett mer presentabelt hjärta
och en mera allmännelig blick.

- Nils Ferlin

Wednesday, July 31, 2013

तब कैसा होगा--- : नील्स फर्लिन

नील्स फर्लिन की एक कविता 
(अनुवाद: अनुपमा पाठक )

तब कैसा होगा, प्रिये, मेरे अज़ीज,
जो दुःख एक दिन आ गया करीब,
जो ज़िन्दगी कर डाले
तुम्हें  दारुण अपेक्षाओं के हवाले
और दे डाले वहन करने को अकथ विषाद पीड़ा टीस?

वैसे तुम्हें प्रतिक्रिया व्यक्त करने की जरूरत नहीं,
मैं तो यूँ ही बैठा बस सोच रहा था यहीं.

और फिर तो मुख्य टुकड़ा ही
ऐसी बातों का विचित्र है
और कुछ बहुत
ज्यादा ही मौन सचित्र है.

इसलिए तुम्हें प्रतिक्रिया व्यक्त करने की जरूरत नहीं.
मैं तो यूँ ही बैठा बस सोच रहा था यहीं.


Hur skulle det bli ---

Hur skulle det bli, min kära,
om sorgen en dag kom nära,
om livet gav
dej tunga krav
och ledsna ting att bära?

Nå inte behöver du svara,
jag satt här och tänkte bara.

Och huvudstycket
av sånt är skumt
och någonting mycket
mycket dumt.

Så inte behöver du svara.
Jag satt här och tänkte bara.

- Nils Ferlin

Friday, July 19, 2013

इल्ली/लार्वा: वर्नर अस्पेंसट्रोम

वर्नर अस्पेंसट्रोम की एक कविता 
(अनुवाद: अनुपमा पाठक)

मैं स्वयं को अपनी चेरी पत्ती के बाहर खींचता हूँ
और अनंत की खोज हेतु अग्रसर होता हूँ:
अनंत आज के लिए तो बहुत बड़ा है
बहुत नीला और हज़ारों मील दूर भी
मेरे विचार से रहूँ मैं अपनी चेरी पत्ती पर
और माप लूं अपनी हरी चेरी पत्ती को.


Mätarlarven

Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad
och spanar mot evigheten:
evigheten är alldeles för stor idag
alldeles för blå och tusenmila
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.

-Werner Aspenström 

Tuesday, July 16, 2013

बालकनी में: एल्सी योहानसन

एल्सी योहानसन की एक कविता
(अनुवाद: अनुपमा पाठक)

हमने बालकनी में कदम रखा 
- ज़रूर याद होगा तुम्हें?
हम बाहर खड़े थे और देखा था 
खिड़की से
अपने पहले छोटे घर को.
हम एक दूसरे का हाथ थामे हुए थे.
सफ़ेद प्रकाश चमका था
किस्त अदा करने वाली मेज़ पर.
हमने कमरे को देखा.
हम डर गए थे.
हमने जीवन को देखा.
हम डर गए थे.
तुम्हारा डर कहीं बड़ा था 
मेरे डर से.
तुम उन्हें प्यार नहीं करना चाहते थे.
मैं भगवान से प्रार्थना करना चाहती थी.


På Balkongen

Vi klev ut på balkongen
 - visst minns du det?
Vi stod utanför och såg 
in genom fönstret
till vårt första lilla hem.
Vi höll armen om varann.
Den vita lampan lyste
på avbetalningsbordet.
Vi såg rummet.
Vi var rädda.
Vi såg livet.
Vi var rädda.
Din rädsla var ännu större
än min.
Du ville älska bort den.
Jag ville be till Gud.

-Elsie Johansson