Wednesday, March 7, 2012

लंबी पैदल यात्रा: वर्नर वोन हेइदेन्स्तम

वर्नर वोन हेइदेन्स्तम की एक और कविता
(अनुवाद: अनुपमा पाठक)

मैं वापस चलता हूँ उस पुल पर, जो ले जा रही है
पृथ्वी से दूर अपरिचित की ओर
और स्वयं दूरी बन जाता हूँ मैं जो पहले कभी था.
वहां नीचे हो रही है आलोचना और चल रहा है विरोध
और तीर चल रहे हैं युद्ध की परंपरा के अंतर्गत,
लेकिन जहाँ मैं जा रहा हूँ, वहाँ देखता हूँ, कि सही और सम्माननीय
मेरे दुश्मनों के कवच पर भी अंकित है.
जीवन का स्वर अब मुझे और भ्रमित नहीं कर सकता.
मैं इतना अकेला हूँ जितना कि एक इंसान हो सकता है,
लेकिन स्पष्ट है अंतरिक्ष, ऊँचा और स्थिर,
और मैं स्वयं को भूल चुका हूँ और स्वतंत्र विचर रहा हूँ.
मैं अपने जूते ठीक करता हूँ और छड़ी फेंक देता हूँ.
मैं चुपचाप वहाँ जाऊँगा, और धूल धुंधला न कर सकेगी
उस दुनिया को, जहाँ सबकुछ शुद्ध श्वेत है बर्फ़ की तरह.
वहाँ नीचे वे ढ़ोते हैं एक बार कब्र तक
एक दीन इंसानी मिट्टी और बुदबुदाते हैं
एक नाम - वह नाम, जो कभी मेरा था.

Begynd vandring

Jag vandrar redan på den bro, som leder
från jorden mot det obekanta,
och fjärran blir mig vad mig förr var när.
Där nere rosa de och danta
och pilar smidas efter krigarseder,
men där jag går, jag ser, att rätt och heder
min ovän ock på skölden skrivet bär.
Ej livets röster längre mig förvilla.
Jag är så ensam som en man kan bli,
men klar är rymden, hög och vinterstilla,
och jag har glömt mig själv och vandrar fri.
Jag löser mina skor och kastar staven.
Jag vill gå tyst, och intet damm får grumla
en värld, där allt är rent som snö och vitt.
Där nere bära de en gång till graven
ett stackars mänskligt stoft och mumla
ett namn - det namnet, det var en gång mitt.

- Verner Von Heidenstam

1 comment:

  1. excellent....
    selection of poetry and the translation, both are superb!!!!

    ReplyDelete