थोमस तिदहोल्म की एक और कविता
(अनुवाद: अनुपमा पाठ)
उसने कहा: तुम अपने बारे में कुछ बात क्यूँ नहीं करते
मगर मैंने कहा: यह पूरी तरह से भ्रामक होगा
क्यूंकि मैं अपने आप में जो था
वह तो एक दशक पहले ही मुझसे खो गया
और फिर बाद में कभी भी पाया नहीं गया
इस बीच वह तुम्हारे भीतर बढ़ता रहा
और ग्रहण करता रहा अधिक से अधिक अपने भीतर तुम्हें
वह बैठा है यहाँ तुम्हारी मेज़ के पास
और तुम खुद देख रही हो कैसे वह खोल रहा है स्वयं को
तुम्हारी ओर, और उस सब की ओर जो तुमने यहाँ निर्धारित किया हुआ है
मैं खाता हूँ और पीता हूँ, मैं तुम्हें धन्यवाद देता हूँ
और जब मैं उठूँगा अपने आप को छोड़ जाऊँगा
और फिर तुम मेज़ साफ़ करोगी, चिकोटी काटोगी पौधे को
जो खड़ा है खिड़की से लगे और शायद सोचोगी साश्चर्य
अपने और मेरे बारे में, कहाँ की हमने राह ली
Vart vi tog vägen
Hon sa: Du kan väl tala lite om dig själv
Men jag sa: Det vore helt missvisande
För det som är mig själv i mig
gick förlorat för ett årtionde sedan
och har därefter aldrig återfunnits
Medan det istället förväxer sig i dig
och får mer och mer av dig i sig
Det sitter här vid ditt bord
och du ser själv hur det öppnar sig
in emot dig, och allt du har ställt fram här
Jag äter och dricker, jag tackar dig
och när jag reser mig ska jag lämna mig
Och du ska duka av, nypa lite i växterna
som står i fönstret och kanske undra
om dig och mig, vart vi tog vägen
-Thomas Tidholm
प्यारी सी कविता !!
ReplyDelete