Saturday, February 18, 2012

पेड़: सोल्वेग वोन स्कुल्त्ज़

सोल्वेग वोन स्कुल्त्ज़ की एक कविता
(अनुवाद: अनुपमा पाठक)

शायद यह फ़र्क था: वह एक पेड़ था.
वह सबसे बड़ा हो लिया: लिया उसने लम्बा समय विकसित होने के लिए,
अपनी पत्तियों को सूरज की आदत डालने के लिए, उन्हें नीचे झुकाने के लिए
रक्षार्थ अपने विश्वसनीय पांवों पर घास उगाने के लिए.
उसने समय लिया पत्थरों के चारों ओर अपनी जड़ें मोड़ने में
सोच में डूबे हुए, धीमी गति से राह तलाशने में,
उसे समय लगा कठोर होने में, समय लगा स्वयं को व्यापक करने में
जबकि दूरस्थ ग्रीष्म के कितने ही मौसम उसके तने में प्रतीक्षारत रहे.

यह पेड़ कैसे समझ पायेगा एक पौधे को?
उस पौधे को जिसका तीव्रता से बीत गया ग्रीष्म एकल ही रहा हो ?


Trädet


Kanske var det skillnaden: han var ett träd.
Han ägde det största: han ägde tid att växa,
att vanda sina blad mot solen, att vända dem ner
skyddande gräset vid sina trofasta fötter.
Han ägde tid att kröka sin rot runt stenen
grubblande, sökande sin långsamma väg,
tid att hårdna, tid att bredda sin krona
medan fjärran somrar bidade i hans bark.

Hur skulle detta träd förstå en ört?
En ört vars snabba sommar förblev en enda?

-Solveig Von Schoultz

1 comment: