Friday, June 1, 2012

दुःख: विल्हेल्म इकेलुन्द

विल्हेल्म इकेलुन्द की एक कविता
(अनुवाद: अनुपमा पाठक)

किनारों पर उजाड़ पहाड़ियां
उदास रात को कर देती हैं और काला,
धूसर और घटाटोप सांझ से
निकलता है एक कालीन चमकीले रंगों वाला.

एक रूदन, एक मौन सिसकी,
जैसे स्पंदन हो समंदर में -
बहुत थके हुए और
लड़खड़ाते हुए है गिरता
वह चुपचाप अपनी कब्र में.


Sorg

De ödsliga strändernas kullar
mörkna mot tungsint natt,
ur grå och regntung skymning
lyser en rännil matt.

En gråt, en tonlös snyftning,
som darrar över hav -
och tröt och famlande sjunker
den ljudlöst i sin grav.

-Vilhelm Ekelund

2 comments:

  1. मृत्यु की अटलता का मौन,उद्घघोष!
    www.sachmein.blogspot.com

    ReplyDelete
  2. अरे आपकी इस प्रतिभा से नावाकिफ़ था। बहुत अच्छा अनुआद।

    ReplyDelete